Abstract
Den stora delen av järnåldersundersökningen 2013 låg i avbaningen av boplatsen Id 145360. Detta fältet låg på en storlek av 3,5 hektar och under registreringen gjenomfördes två dateringar som placerade fältet i folkvandringstid, 400-550 e.Kr. Vid våran undersökning framkom vidare dateringar till romersk järnålder samt bronsålder. Detta fält undersöktes via ordinär maskinell avbaning. Undersökningen försigick under sex veckor. Dokumentationen av fältet skedde främst digitalt med hjälp av foto, CPOS och registrering och teckning av strukturer på IPads för import till Intrasis. Vid stora strukturer och kontexter dokumenterades ting på ordinärt ark enligt tidigare standard. Denna avbaning visade fram 481 strukturer. Utav dessa strukturer var 294 stycken störhål som fick en begränsad undersökning. De andra bestod till största delen av stolphål men även kokgropar, avfallsgropar, nedgrävningar och eldstäder framkom. Det var främst den sydvästra delen av fältet som uppvisade strukturer av reell karaktär. En del strukturer avskrevs även då undersökningen av dem bevisade dem som naturliga, främst rör det sig om rotsystem. Detta rör mer-parten av de strukturerna som låg i den nordöstra delen av fältet och detta inkluderar de möjliga gravarna som var registrerade av fylkeskommunen. Gällande större kontexter så framkom ett större hus som bestod av fyra stolppar med en eldstad inom sig. Detta hus låg relativt centralt på fält. Ett högst troligt fyra stolpars-hus påvisades i fältets sydvästra del. Angående fynd dök det på fältet bland annat upp en kniv, en möjlig mejsel, en spik samt en liten hank som troligen tillhör ett skrin av något slag. Två hålvägssystem som låg i nära anknutning till den folkvandringstida boplatsen undersöktes också, Id 138166 och 138177. De är registrerade som separata hålvägar men är tydligt kopplade till varandra. Detta var ett ganska stort system med flera olika leder och avstickare. Vägarna verkar förbinda den undersökta lokaliteten med det område med gravhögar som ligger nordväst om fältet men utöver det så är det också en del av vägen som leder ner mot den gamla medeltida Olavskyrkan. Detta är en kyrka från ca 1150. Tillsammans skapar detta en översikt av kulturminnena i området och dess koppling till varandra samt till den kyrkan som ligger längs den ena ledens utsträckning. Hålvägarna undersöktes genom snitt för att få en profil och möjliga prover, metaldetektering i dess lopp för att hitta fynd av hästskosömmar och liknande, inmätning av dess lopp samt möjlig fotometri i dess utsträckning. Det enda fyndet som gjordes i dessa vägar som var säkert förhistoriskt var ett boltlås som troligen kommer från vikingatid.
Prosjektleder: Steinar Solheim.